16 november 2006

Tjejrapport: 15 november Marocko

Flodpassage

Dag 4. Vi var körklara redan klockan 8 eftersom vi hade en tuff dag framför oss och vi ville hinna dagens etapp innan mörkrets inbrott. Men först körde vi 55 km till den lokala macken för att tanka och öka på luftrycket i däcken. Under gårdagens körning i sanddynerna hade vi lägre lufttryck i däcken för att få bättre prestanda i sanden, men idag var det annat underlag. Vid macken delade vi in oss i två grupper som vardera körde sammanlagt 260 km från Merzouga till Zagora, den ena gruppen på asfaltsväg och den andra på typiska Dakarrally-vägar.

Valet av asfaltsväg föll sig naturligt för de av oss som kände sig ömma efter en eller flera vurpor dagen/dagarna innan eller helt enkelt inte skulle klara av det tempo som skulle krävas för att hinna fram innan mörkret. Vägen bjöd på ett fantastiskt scenarie av det Marockanska landskapet och gott om tid för pauser. Men eftersom vi också var fullt utrustade med första-hjälpen-kit, så kunde vi plåstra om en gammal man som fått handen uppskuren vid en bilolycka. Undrar vad han tänkte när det dök upp fem svenska tjejer i mc kläder som snabbt gjorde att snyggt bandage. Vi blev också stoppade av polisen som frågade om det var rally eller privat, och vår guide Abdu svarade givetvis att det var rallykörning varefter de kunde fortsätta.

Det andra gänget körde 5 timmar offroad som innehöll både sanslösa vidder där gasen vreds i botten och drygt 4 mils hårdkörning på sten där framhjulet kastade än hit och än dit. Dagens etapp var riktigt tuff. Blåsor började växa fram i händerna eftersom man krampaktigt försökte hänga kvar i styret. Det dammade rejält från den framförliggande motorcykeln och underlaget växlade snabbt, så under körningen hann man inte med så mycket naturupplevelser utan hade blicken på vägen. Hela tiden fick man vara beredd på att det när som helst dök upp ett hål, en stor sten, ett uttorkat dike eller ett par dromedarer. Lunchen dukades upp på motorhuven till följebilen och åts medan byborna nyfiket undrade vilka vi var. Även om vi inte höll samma höga hastighet som de som kör Dakar-rallyt, klarade vi dagens etapp galant och vi konstaterade att ingen av oss skulle vilja köra de steniga partierna i mörkret. Väl framme vid hotellet fann vi att offroadgruppen kom fram före landsvägsgruppen. Det berodde kanske mest på att de fick vänta på lunchen i över en timme i en för övrigt tom restaurang.

Hälsningar Lena, Susanne, Lise-Lott, Margareta, Anna-Karin och Åsa

Kommentarer: Skicka en kommentar





<< Startsida

This page is powered by Blogger. Isn't yours?